Nya Trek-maskiner, förkylningen från helvetet och team kit sneak peek

av Malin Tindberg

Teamets ny hojjar har landat, och det var långt ifrån ett självklart val, då jag är en riktig hardtail-cyklist, men för första gången kommer jag köra med helgung. Mina två senaste tävlingscyklar har varit Wiliers styva 27,5" hardtail, och det har ju såklart mycket att göra med geometrin och övriga egenskaper på cyklarna, men jag har verkligen älskat hur jag fått dem att accelerera. Det som jag dock inte tyckte funkade lika bra var deras förmåga att ta mig över stötiga, rotiga partier och jag fick aldrig till något riktigt bra flow med dem. Med en heldämpad hoj hoppas jag kunna hitta bättre flow och fart på stökiga partier samtidigt som jag ev. kan sitta ner mer och därmed spara energi och skona ryggen. Jag hoppas bara att det inte kommer att vara på bekostnad av den acceleration jag upplevde med Wiliern. Vi håller fortfarande på att lära känna varandra, jag och Treken, men jag lovar att återkoppla med en riktig utvärdering när jag har fått kört ytterligare några pass. Snygg är den i alla fall! <3

Zooming in on my Trek Top Fuel 9.8

Vårcykling följt av sjukstuga deluxe

Trots att vi har en dotter på förskola, utsatt för de grymmaste av de grymmaste basiluskerna, har jag lyckats ducka mig igenom de mest utsatta månaderna av året och fått ihop lite drygt tre månader av finfin träning. Jag är tillbaka till formen jag var i 2014, t.o.m. med snäppet bättre testvärden. Jag mår bättre både fysiskt och psykiskt och det har varit helt underbart att träningspassen i träningsschemat grönmarkerats ett efter ett. Vilken tillfredsställelse det är! Lite som att stryka saker från en att-göra-lista, fast snäppet bättre. ;-)

Hursomhelst gick det nog lite för bra, för trots att jag försökt vara förnuftig och ta det lugnt när jag haft minsta känning, i kombination med huskurer såsom ingefärashots, Friggs Immun-te, extra mycket av frukt och grönt etc. så var det nu till slut min tur. Och det känns som att denna förkylningen kompenserar för alla de förkylningar som jag hittills lyckats ducka för. Och att försöka ta det lugnt och vila upp sig när båda barnen också är sjuka är lite som att önska sig fred på jorden. En skön tanke, men det kommer aldrig att hända.

Huskurer mot förkylning

När jag tänker tillbaka så var det nog ändå lite självförvållat. Kanske!? För enda sedan barnens förkylning på Gran Canaria har jag haft lite känning, och förrförra helgen började halsen ge sig tillkänna och jag kände mig väldigt sliten. Men sen hade jag vilovecka och kände mig helt ok framåt helgen. Och vilken helg sen! Det var ju så fint väder! I alla fall i lördags! Och så höll ju den där våriga känslan sig kvar i kroppen även på söndagen, även om molnen mestadels skymde solen och temperaturen var flera grader lägre.

På lördagen var det dags för FTP-test. Vi försöker se till att jag kör det en gång i månaden för att kunna anpassa min träning efter nya och förhoppningsvis bättre värden. Testet går ut på att försöka hitta en jämn ansträngingsnivå som motsvarar ens maxkapacitet för 20 minuter. För att erhålla rättvisa värden är banan/vägen helt avgörande och då det är ont om 20-minuters rakor i Skåne har Warren hittat ett varv kring Bjällerup som inte har några snäva svängar och där man inte störs av någon direkt trafik. Tyvärr tappade wattmätaren kontinuerligt kontakten med min cykeldator och vi fick med andra ord inga resultat från testet. Däremot fick jag ett högintensivt pass i solen. :-D

På söndagen stod det teknikträning på schemat och då killarna från Musette var sugna på att testa stigarna kring Skryllegården var det ett självklart val. Med tanke på väderprognosen och Skryllegårdens bekvämligheter planerade vi även in grillning efter cykelturen. Närmre i tiden visade det sig att Musette-gänget bara kunde cykla på eftermiddagen, medan Jessica bara kunde på förmiddagen. Med vårkänslor i kroppen och ny hoj att testa var detta enkel matematik. Jag kör ett pass på förmiddagen och ett på eftermiddagen!

Vi inledde dagen med ett lugnt pass där fokus var att lära känna cykeln, träna på svängteknik och hitta flow (i den mån det gick i de leriga förhållandena). Både jag och Jessica (som också bara kört hardtail tidigare) upplevde att vi tog oss igenom den stökiga terrängen med mycket bättre flow, och vi kände att vid torra förhållanden hade vi nog kunnat köra på ganska fort. Grymt! Kan det inte torka upp eller frysa till så att vi kan få prova på direkten?!? ;-)

När vi kom tillbaka till Skryllegården hade Warren anslutit med Hilda, Albert och Gunnar tillsammans med Helen, Jonas och Isabelle, och Musette-gänget med familjer var på ingång. Grillen var tänd och stämningen på topp, och i väntan på rätta glöden passade jag på att få av mig de fuktiga kläderna och få på mig torra. Jag är alltid noga med att sätta på förstärkningsplagg, eller ännu hellre byta om, så fort jag kan; något som sitter kvar sen mina år i försvarsmakten. Det kändes inte lönt att sätta på mig vanliga kläder eftersom jag skulle ut på ett pass till, och det kändes inte så kallt, så det blev en ny omgång cykelkläder på direkten. Men det var kallt. Jag vet inte om jag är extra känslig, men om jag inte duschar varmt eller klär på mig riktigt ordentligt efter att jag har cyklat (även om jag inte blivit något vidare svettig) så blir jag superkall och tappar känseln i mina fingrar. Jag är en riktig vekling! ;-)

Grillningen var supertrevlig och efter två burgare och en, enligt några, för kort paus mellan matintag och fysisk aktivitet, drog vi iväg ut. Jag la tempot ganska högt, dels för att jag var så himla kall, dels för att jag antog att killarna ville köra på, och dels för att det var så himla kul och jag ville testa hojjen med lite högre hastighet. Lyckades krascha i utgången av en av stenkistorna då jag inte alls var beredd på hur bakdämparen puttade upp bakdelen på cykeln. Jag slog mig inte, men egot får ju sig en törn när man inte kan cykla ett parti man normalt inte har något problem med.

Efter första singletrack-partiet på den utmärkta banan brukar Warren och jag göra en avstickare till Billebjer. Stigen runt dammen och upp och ner på höjden erbjuder lite klippigare terräng. I love rock gardens! och jag vill dela med mig av denna lilla pärla till som många jag bara kan. Avstickaren var uppskattad och efter punkastopp och ett par varv på höjden körde vi tillbaka till den utmärkta slingan. Tempot var fortsatt ganska högt och jag gillade det. Tyckte att jag periodvis hittade bra flow samtidigt som jag kände att jag måste träna mer på lercykling. Jag är normalt sett ganska bekväm med att köra i lera, men nu kände jag att min körstil i kombination med bakdämparen gjorde att jag "grävde ner" cykeln, vilket inte är ok. Men jag kommer förhoppningsvis att ha tillräckligt med tid för att fixa till min körstil innan det är dags att prestera. När vi närmade oss Skryllegården igen började en viss trötthet smyga sig på och det kändes skönt att vi kört klart. Min väska låg nu i bilen och det dröjde därför en stund innan jag fick bytt om. Nerkyld och sliten, ingen bra kombo, men i övrigt en härlig dag både för mig och barnen som fick umgås med andra barn ute i naturen.

Noterar även att jag, trots extra slit p.g.a. lera, inte hade någon som helst känning i ryggen efter dagens båda pass, något jag brukar få efter bara ett varv på Skrylleslingan. Kan det vara så att jag kommer att konvertera från hardtail? ;-)

Jag mådde helt ok på måndagen, vilket ändå var vilodag, men på tisdagen kom då den där förkylningen som ett brev på posten. Huvudvärk och illamående i kombination med det där välkända "övertrycket" i huvudet. Fick motvilligt hoppa över tisdagens pass, men det visade ju sig vara helt rätt beslut, för på onsdagen var jag ännu sämre. Hade som ambition att under helgen komma ut på ett lugnt pass med Helen (som också behöver en lugn uppstart efter sin lunginflammation) men när jag vaknade på lördagen började även bihålorna ge sig tillkänna (något jag bara varit med om en gång tidigare). Med tilltagande värk i axlar och rygg, hosta och med tjockt grönt blodblandat slem inser jag att det är dags att kapitulera. Jag har varit väldigt förskonad tidigare... Hoppas bara att det vänder snart så att jag kan komma igång och träna igen.

Nya team-kläderna på gång!

Precis som systerbutiken Musette kommer klädleverantören att vara Bioracer, och efter att ha provat deras cykeltröjor nu i veckan är jag helt övertygad om att det kommer bli grymt bra. De är bland de skönaste cykeltröjar jag haft på mig, men jag har även särskilt fastnat för ärmarna som är gjorda i ett lite tunnare, luftigare material med snygga ärmslut. <3

Senaste utkastet på teamkläder